sweetmoment.blo.gg

Destroy what destroys you.

Publicerad 2013-06-25 00:40:30 i

hey you! yes, you. Stop being unhappy with yourself. You are perfect. Stop wishing you look like someone else or wishing people like you as much as they like someone else. Stop trying to get attention from those who hurt you. Stop hating your face, your body, your personality, your quirks, love them. Without those thing you wouldn't be you. And why do you want to be someone else? Be confident with who you are. Smile. It'll draw people in. If anyone hates on you because you are happy with yourself then you stick your middle finger in the air and say screw it. My happiness will not depend on others anymore. I'm happy because i love who i am. I love my flaws. I love my imperfections. They make me me. And 'me' is pretty amazing.

remember when you said 'everything is possible'

Publicerad 2013-06-24 15:15:00 i

När jag är ute och träffar nya människor brukar jag jämt få höra 'va, är du verkligen 97:a?' och 'du skojar, du måste vara äldre'. Jag vet inte om det beror på mitt utseende, eller på hur jag beter mig. För något jag vet är att så länge jag kan minnas har jag alltid varit väldigt mogen för min ålder. Jag har alltid tagit ansvar, både för mig och andra. Alltid känt en viss skyldighet till att se till att alla mår bra. Redan sedan jag var liten minns jag att när jag var hemma hos mina vänner och t.ex skulle iväg och handla var det jag som fick ha ansvar för pengarna, eftersom 'kompisen', vem det nu var, 'skulle tappa pengarna om h*n hade ansvar för dem, var vad föräldrarna sa. Det är klart att jag kände mig stolt. Det har fortsatt så, och fortfarande känner jag att jag alltid har ett stort ansvar, som att folk räknar med det. Självklart är jag glad över att så många litar på mig så mycket, för det ska ni göra. Många kommer till mig och berättar om sina problem och saker som har hänt, även människor jag inte känner skriver till mig och ber om hjälp. jag älskar att finnas för folk, så det är klart att jag ställer upp. enda problemet är att jag ibland blir knäckt över att folk räknar med att jag alltid är glad, för att jag är stark nog att hjälpa andra. Men ibland är det bara ett sätt att undvika mina egna problem. Jag hjälper mer än gärna andra, men ibland känns det som att ingen förstår att jag också kan vara ledsen ibland. Och det här med att ta ansvar, eftersom alla verkar lita på att jag ska göra allt bra och ta hand om saker, mig själv och andra så har jag ibland bara lust att skita i allas förväntningar. göra fel, så fel, med mening. bara för att jag inte orkar kämpa med allting, göra saker så bra som möjligt när det känns som att det inte tjänar något till. är det någon som känt såhär? som att man både älskar och hatar hur alla upplever en? det blev en ganska rörig text, förstår knappt själv hur jag menar. men i alla fall, jag tror ni förstår vad jag vill ha ut av den. man bör tänka på vad ett leende kan dölja, och dessutom tänka på att personer inte alltid kan leva upp till andras förväntningar. det är ibland ganska jobbigt att kämpa så hårt man kan för att ingen ska bli besviken.. man kan nog faktiskt inte göra alla glada samtidigt? eller kan man?
 
xxx molly
 

You shoot me down but I won't fall.

Publicerad 2013-06-23 00:30:38 i

Ibland är det skönt att få känna sig liten. Slippa känna att man måste visa att man kan ta ansvar hela tiden. släppa ut sina känslor utan att behöva förklara sig. Det är precis vad jag gjorde ikväll, och det var så skönt. Kan inte minnas senast jag låg i pappas knä och grät, inga ord, bara tårar. Det kändes så bra. Som att både mamma och pappa förstod exakt var det var, fast jag inte sa någonting. Gud vad jag älskar dem, mina fina föräldrar som alltid finns här för mig vad det än gäller. Dem betyder så otroligt mycket för mig, jag hoppas att dem vet det. Jag mår aldrig så dåligt som när jag sårat någon av mina föräldrar. Dem betyder verkligen allt för mig och även när jag inte visar det, så uppskattar jag allt dem gör för mig. Måste börja visa min tacksamhet mer, för utan mamma och pappa skulle jag verkligen inte stå på denna jorden med ett leende idag, jag tror inte att jag stått här överhuvudtaget..
 
glöm aldrig att visa för dem som betyder något, hur mycket dem betyder för dig. Innan det är för sent!
 
xxx

Om

Min profilbild

Molly Fredin, 97 var året jag föddes. Bosatt och uppväxt i Malmö. Mina planer inför framtiden är osäkra men för tillfället läser jag samhälle med inriktning beteendevetenskap. Jag är en riktig tänkare som funderar på allt mellan himmel och jord, jag andas dans, älskar att fotografera, är förälskad i Håkan Hellströms texter och är för det mesta väldigt glad. Jag är beroende av dancehall, koffein, katter och brunbrända ben. Kikar ni in här då och då får ni ta del av mina tankar, min vardag, musik jag gillar, bilder, en hel del dans och lite annat som dyker upp i huvudet medan fingrarna touchar tangenterna!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela