Kroppen vill inte som jag
Glad jag blir av all positiv respons på mitt senaste inlägg om hur vi kvinnor måste släppa på avundsjukan och börja behandla varandra bättre, jättekul verkligen. Nu ser vi alla, inklusive mig, till att jobba på detta eller hur?
Är detta oturens termin när det kommer till min kropp tro??? Höfter som knakar (liksom de alltid gjort i och för sig) massvis med problem med knät och häromdagen vaknade jag med en hand som fortfarande inte alls känns som den ska. Den är svag, gör ont inuti och kan inte riktigt greppa om saker. Har suttit och tänkt på alla dagar jag inte haft ont i handen och hur jag har tagit dem för givet. Nu har jag inte kunnat öppna ytterdörren, sätta på duschen eller hålla kaffekoppen utan att tappa den i golvet. Det är dessutom vänster hand som krånglar och jag är högerhänt. Så jag känner bara såhär; största möjliga creds till alla som har sådana här problem, om inte tusen gånger 'värre', dagligen och klarar sig bättre än bäst. Jag är imponerad, för jag känner mig ofullständig.
En molande och fruktansvärt obehagligt känsla var det i alla fall som höll mig vaken flertals timmar av förra natten så att jag inatt fick sova i ett sträck var otroligt skönt och behövligt. Smärtan börjar nu släppa lite så troligtvis är det antingen en nerv som kommit i kläm eller också kan det vara någon slags inflammation. Min dramatiska och extremt nojiga sida började så klart dra slutsatser om den ena ledsjukdom efter den andra men riktigt så dramatiskt behövde jag nog inte vara. Lättare sagt än gjort dock när man börjar googla och allt leder till det värsta tänkbara, ja ni vet hur det är! Jag kan väl påstå att jag är lite av en hypokondriker så att läsa om sjukdomar resulterar vanligvis till att jag måste ringa mamma så att hon kan lugna samt övertyga mig om att jag varken har det ena eller det andra. Typiskt av mig att jag alltid måste läsa om sådant ändå, är alldeles för nyfiken och intresserad för att låta bli...
