Morgonstund har guld i mun
Det är de där små stunderna som får en att njuta till fullo som betyder någonting. För nuvarande är min favorit-stund på vårt 24 timmar långa dygn den tid på morgonen då jag bara får andas. Speciellt nu förra veckan när jag sovit i stugan hos föräldrarna mina och det är så mysigt att slå sig ner i en av uterummets två korgstolar med en bok i handen och en katt i knät. Lite knäckebröd och en stor kopp kaffe eller två och allt är precis som jag vill ha det. Ljudet av trädtopparna som svajar till, kattens ansetag som snabbt övergår till små snarkningar och vissa dagar ett klickande när regndroppe efter regndroppe möter plasttaket. I övrigt är det alldeles tyst, alldeles alldeles tyst. Det är så skönt, det är så stillsamt och underbart. Enda gången jag på riktigt har möjlighet att pusta ut för tillfället är under dessa tillfällen, därför ställer jag hellre klockan på en halvtimme tidigare än att ligga och dra mig och behöva gå miste om detta ljuva morgon-moment som nu blivit till en vana.
